Berättelsen om Eira och Aeigis
"För länge sedan fanns det en modig ung kvinna vid namn Eira som bodde nära Auga. Hon var en skicklig sångerska och hade en röst så vacker att den kunde smälta de hårdaste hjärtan. En vinter när kylan var särskilt bitande och människorna i byn led, bestämde sig Eira för att göra något åt saken.
En natt under den djupaste kölden steg Eira ner i Augas kristallklara vatten. Med sin röst sjöng hon en melodi så ren och kraftfull att den genljöd över hela innanhavet. Hon sjöng om värme, om ljus och om kärlek. Hennes sång vibrerade genom vattnet och omfamnade varje droppe i innanhavet.
Det sägs att de magiska tonerna nådde ända ner till djupet av innanhavet där en uråldrig varelse vid namn Aeigis levde. Aeigis var en utav havsguden Heidmars söner, en vänlig varelse med mäktiga krafter, och han blev rörd av Eiras sång. Han beslöt sig för att dela med sig av sin värme och sin energi till innanhavet, för att vinna Eiras gunst.
Från den natten och framåt var Auga fyllt med en evig värme som smälte isen och höll vattnet varmt året runt. Även i de bistraste av vintrar var Auga en oas av värme och liv. Människorna i närheten betraktade detta som en gåva från Aeigis och en belöning för Eiras mod och skönhet."
Så än idag, när isen täcker landet och kylan biter sig fast, lever historien om Eira och Aeigis vidare. Innanhavet Auga förblir varmt och drar till sig resenärer med sin lockande värme och mystik, och människorna minns med tacksamhet den unga sångerskans mod och den uråldriga gudasonens godhet.
Det sägs att de magiska tonerna nådde ända ner till djupet av innanhavet där en uråldrig varelse vid namn Aeigis levde. Aeigis var en utav havsguden Heidmars söner, en vänlig varelse med mäktiga krafter, och han blev rörd av Eiras sång. Han beslöt sig för att dela med sig av sin värme och sin energi till innanhavet, för att vinna Eiras gunst.
Från den natten och framåt var Auga fyllt med en evig värme som smälte isen och höll vattnet varmt året runt. Även i de bistraste av vintrar var Auga en oas av värme och liv. Människorna i närheten betraktade detta som en gåva från Aeigis och en belöning för Eiras mod och skönhet."
Så än idag, när isen täcker landet och kylan biter sig fast, lever historien om Eira och Aeigis vidare. Innanhavet Auga förblir varmt och drar till sig resenärer med sin lockande värme och mystik, och människorna minns med tacksamhet den unga sångerskans mod och den uråldriga gudasonens godhet.
Historical Basis
Vad än för sanningar som utröntas utav vetenskapen och alkemins studerande står på oklar grund så långt bak i tiden. Det tycks hurusom vara uppenbart att havet Auga någon gång kring år noll, strax efter det att smårikena tagit fästa, lär ha kommit att drastiskt ändra levnaden för människor i området. Det har föreslagits vara troligt att havet drastiskt ska ha stigit i temperatur, en annan tes är att havet på något vis ska ha förblivit dolt fram tills dess.
In Literature
Berättelsen om Eira och Aeigis har återberättats i många litterära verk från området kring Auga. I en samling med fabler berättas historien med Eira i form av en Koltrast och Aeigis som en uråldrig och sömning sjöorm på Augas botten.
In Art
Eira finns avbildad på Tungelskiins stora torg och hon är ett vanligt motiv även i konstverk i herresäten runt innanhavet. Aeigis avbildas mer sällan, men där han förekommer är det antingen som en grönskinnad man ridande en stor fisk eller som ett väldigt sjöodjur långt ut i Augas vatten.
Date of First Recording
288 E.A
Date of Setting
ca år 188 E.A
Related Ethnicities
Related Locations
Related Organizations
