Pirater

Att vara pirat i Tundlaheim är en livsstil präglad av mod, frihet och överlevnad. Långt ifrån de regler och lagar som styr Nivaris olika nationer återfinns piraterna; de lever på haven och håller till i fristäder och småbyar vid kusten. Högst värderad är friheten, men med den följer utmaningen att ständigt se till sitt skepps och sin besättnings överlevnad.

I the Tundlaheim Saga kan piraterna delas in i tre huvudsakliga grupper, eller eller typer: Tundlabarn (Tundlaheims döttrar & söner), Friankare och Strövare. Var och en av dessa typer har sina egna särdrag och ideal, vilka definierar dem och deras roll i fiktionen.

Tundlabarnen är ättlingar till det gamla folket i Tundlaheim. De är djupt förankrade i den gamla kulturen och tron på glömda gudar. De ser friheten och striden mot rikena som sin födslorätt och drömmer om ett återerövrat Tundlaheim, där var och en är sin egen herre. under piraternas guldålder regerade tundlabarnen på vågorna med sina mytomspunna skepp, Pärlemofregatterna, som tillskrivits en mängd magiska egenskaper. Efter Pärlemoöarnas fall, för över 140 år sedan är dock dess skepp förlorade, likväl som piraternas glansdagar. Tundlabarnen är nu en relativt liten andel av havets fria folk och de seglar främst från de mycet hemliga frihamnarna Tronskilde och Daemdûr.

Friankare, historiskt sett de första att hissa den svarta fanan och ursprungligen upproriska fiskare, strävar efter att liberalisera det existerande samhället. De präglas ofta av en personlig hämndlystnad mot övermakten och ett starkt motstånd mot slaveri. De styrs av direktdemokrati, där varje besättningsmedlem har rösträtt, och ingen kapten äger sitt skepp. Detta gör att en kapten kan väljas och ersättas genom beslut av besättningen. Deras liv vilar på doktrinerna inskrivna i den vördade kodexen "Friankarnas Gryning".

Strövare kallas de som av olika anledningar, oftast brist på ideal eller inkomst, har lämnat livet i någon av rikena för att ansluta sig till en besättning. De är kända för sin råhet och uslighet, vilket ger dem ett dåligt rykte bland de andra piratgrupperna. Trots detta har de bildat egna piratrörelser, varav 'Mariderna och Sjöormens koalition' i Hinside-Lôr är den mest framstående.

Livet på ett piratskepp

Yrken på ett piratskepp

Här följer en lista med några av de vanligare funktionerna ombord på piratskepp. På större skepp förekommer det att de olika yrkena har en lärling som jobbade sida vid sida med den ansvarige. Denne då kallad "sven" eller "lärling" efter yrket; t.ex. 'Kvartersmästerssven' eller 'Kirurgslärling'.

Kapten
Högst ansvarig på ett skepp. Även på skepp med rösträtt (friankare) så har ofta kaptenen envåldsmakt under strid.

Kvartersmästare
I rikenas flotta är kvartersmäster en relativt låg rang som främst ansvarar för underhåll av utrustning och artiklar hängivna till navigation. Piraterna höjer dock ofta upp den här rangen för att vara en motvikt mot kaptenen och är således den näst mäktigaste rangen ombord - speciellt hos friankarna. I många piratbesättningar har Kvartersmästaren ansvar att representera besättningen som helhet, vilket är varför denne ofta tilldelas en vetoröst i piratartiklarna. Därtill sköter de ofta en stor del av affärerna för skeppet då det var deras ansvar att se till att bytet fördelades rätt enligt artiklarna och att skeppet är rustat inför nästa seglats.

Styrman
Styrmännen har ett svårt jobb. De ansvarar för navigeringen och själva seglingen (vilka segel och justeringar som skulle göras). Det är ett svårt jobb som kräver kompetens för att göras korrekt. Därför är styrmännen välutbildade och välavlönade i flottorna. På piratskepp var de tredje högst i rang, men det är inte ovanligt att pirater tvingas fånga styrmän att arbeta för dem då kompetensen var svår att finna.

Bosun eller båtsman
En form av arbetsledare eller lägre officerare vars ansvar är att hålla ögonen på och följa upp de olika arbetslagens arbeten. Normalt rapporterade en bosun till kaptenen eller kvartersmästaren. En bosun kan även få andra uppdrag tilldelat sig på vissa skepp, så som att utföra underhållsarbete som inte ingick i timmermännens ansvar.

Mästerkanonjär/kanonbefäl
Mästerkanonjären är en officersroll som många stridande skepp har för att undvika tumult på kanondäck under strid. Denne samordnade artilleristerna vilka alla ansvarade för varsin kanon och de 3-6 som ingår i kanonmanskapet för att kunna sikta och bruka kanonen på ett effektivt sätt.

Timmerman
Ansvarig för underhåll och reparationer av skeppets trädelar.

Kirurg
Kirurgen ansvarar för sjukvården ombord. Det är dock sällan som riktigt skickliga läkare arbetar på skepp och hos piraterna är det ännu svårare att komma över en god yrkesperson.

Purser
Skeppets ekonomiansvarige. På ett piratskepps erhålls denna funktion ofta av Kvartersmästaren.

Kock
Kock är alltjämt en svår position att fylla och på ett piratskepp kan en god kock ofta utöva stort inflytande hos sina medarbetare på skeppet.

Matros/gast
Majoriteten av besättningen innehar graden matros och det är dessa tappra själar som indelas i olika arbetslag, ofta ett för vardagliga seglingsplikter och en för strid. Under fredfull seglats jobbar matroserna med rengöring och underhåll av skeppet, i riggen med att följa styrmannens order eller med vakttjänstgöring. Under strid är de tre dominerande grupperna, kanonbesättningarna; vilka ansvarade för att sikta, avfyra och ladda om kanonerna. Förtruppen: vars jobb är att vara först över relingen vid bordning och säkerställa utrymme för resten av besättningen att följa efter. Samt skeppsgardet: vars jobb är att försvara det egna skeppet så att ingen fiende söker kringgå attacken för att sabotera det piratskeppet.

Skeppshänder
Den lägsta rangen på ett skepp, inte sällan bestående av barn eller ungdomar. Dess funktion är att agera som tjänare på skeppet och genomföra det farligaste arbetena. Ofta tjänar en skeppshand på ett skepp utan egentlig lön, eller i friankarnas fall rösträtt, men i hopp om att vinna hyra som matros med tiden och därmed bli en fullvärdig besättningsmedlem.

Att segla i Tundlaheim

I the Tundlaheim Sagas makalösa värld finns gott om under att beskåda. Det är en plats fylld med mystiska fenomen, skrock och kulturella särtecken vilka alla påverkar livet till havs. Här följer några besvarade frågeställningar kring hur det är att plöja havet i Tundlaheim.

Vad är en sjuårsstorm och hur påverkar den de som seglar?
Sjuårsstormarna är ett mystiskt väderfenomen som används som tideräkning bland tundlabarn och av vissa avskärmade bosättningar i Damméro. Varför de egentligen kallas för sjuårsstormar är lite oklart eftersom de egentligen sällan pågår i just sju år. Även uppehållet mellan stormarna är mycket sporadiskt och svårt att förutspå. Rent konkret innebär det att det stormar mycket till havs. Vissa tror att det är en tid av oerhört frekvent stormbildning, andra menar att en sjuårsstorm är en enda storm som drar runt över haven och inte lättar förrän den helt upplöses.

För de som seglar över haven innebär det en ökad risk när man befinner sig till havs. Faktum är att många kaptener inte seglar alls under stormperioderna, även om detta är ovanligt bland pirater. Det innebär hurusom att under sjuårsstormarna är piraternas leverne än hårdare - riskabla seglatser och mindre bytesskepp.

Hur är det att strida till havs som pirat?
Strid till havs är en skräckingjutande och fruktansvärd sak. Som pirat strävar man ofta efter att slippa slåss överhuvudtaget. Den vanligaste metoden för att ta ett bytesskepp är därför att närma sig under falsk flagg för att sedermera hissa den svarta fanan i precis rätt tid för att få bytesskeppet att ge upp utan strid. Man kan då borda och under ordnade former flytta över bytesskeppets last till den egna skutan. Det är dock sällan det är så enkelt, speciellt för mindre kända besättningar.

Allt är mörkt och kvavt kring Pete. Den fräna doften av svett fyller de trånga utrymmet på kanondäck och allt som kan höras är vågornas dova slag mot skrovet och det rytmiska knarrandet från virket. Efter en oändlig väntan räknad i pärlor av svett i Petes panna hörs ett avlägset rop från kapten. "Hissa den svarta!" Följt av kanonbefälets skärande stämma "Kanoner redo!"

Ett bländande vitt sken flödar in och tårar Petes ögon när kanonluckorna slår upp . Han häver med all sin kraft på tampen tillsammans med de andra i kanonlaget så att den tunga järnpjäsen glider på plats - skottklar. Alla håller andan. Skräck i veteranernas stadiga blickar. Oförstående förvirring i de nyas. Sekunderna kryper förbi. "Hon stryker flagg, förbered bordning". Kaptens utrop följs av ett fröjdens vrål från besättningen ovanför - men på kanondäck förblir man i stilla koncentration.

Pete kan se hur bytesskeppets bredsida kommer upp utanför kanonluckan, det känns som ett sprakande hav runt honom och luften räcker inte till för att fylla hans hungrande lungor. "En sekund, det är allt du får." tanken flyger obedd genom den unge mannens huvud. När luckorna på bytesskeppet flyger upp tycks hennes kanoner redan vara halvvägs ute. Kanonbefälet skriker sina order, med paniken briserande genom den annars så resoluta stämman, men världen är redan i upplösning. Öronbedövande är de smällar som river upp och sliter sönder. Trä flisor, eld och krut. På Petes högra sida försvinner en av piraternas egna kanoner med manskap och allt i ett moln av rök. Han blinkar. Plötsligt är hela Petes värld centrerad kring en vitglödgad smärta som allt för sakta går mot den svarta avgrund.

"Pete Rechield frånTungelskiin , matros, evig broder under den svarta" Kvartersmästers stämma är trött, hon har redan deklarerat avgången för så många av sina systrar och bröder efter det ödesdigra slaget. Ett sista stygn, genom Petes kalla, bleka näsa, sedan faller segeldukskistan bärandes pojkens sargade kropp över relingen och havet vaggar honom till ro.

Vad har "östanvinden" för betydelse i Tundlaheim?
Östanvinden har alltid blåst in över Himlahav från det oförlåtande ishavet Safiroceanen bortom Himlahall. Dess bett är kargt och ihärdigt, men har kommit att bli en ständig följeslagare till de som rör sig i de östliga delarna av Tundlaheim, inte minst friankarna.

För vanligt folk är "Östanvinden" en mytisk kraft i sägner och sagor, något att frukta. Detta tros ha sitt ursprung i piraternas gyllene tidsålder då var barn av de fem rikena fruktade intet mer än de horribla skepp som kom bärandes död och förintelse ridandes på den oförtrutna östan.

Vilka är de fyra oceanerna och vad har de för inverkan på livet till havs?
De fyra oceanerna ramar in kontinenten Tundlaheim. På världskartor streckas ofta övergången till dessa vatten i öst, syd, väst och nord i varnande rött. Oceanerna har alla sina egna egenskaper, legender och namn men gemensamt för dem alla är att ingen som önskar återvända seglar bortom dess gränser.

Safiroceanen: I öst ligger Safiroceanens smärtsamt blåa vatten. Om än förrädiskt vackra att beskåda bär de på död i form av drivis och isberg.

Hemvändar/Frånvändaroceanen: Belägen i syd ligger detta mystiska vatten. Vad det är som gör det så förrädiskt verkar ingen direkt veta, för inga bud har återvänt med de som sökt undersöka saken. Nattetid glöder horisonten i syd som om där snart skulle uppenbara sig en gryningssol för den som är i närliggande vatten. I den gamla läran sägs dödsriket, Brémhall ligga bortom den glödande horisonten.

Tystnadensocean: I väst belägen bortom Sinavattnet ligger den vidsträckta oceanen vars vatten och vind alltid tycks helt stilla. Den som seglar finner sig snart i stiltje och de som har använt galärer för att söka oceanens hemlighet har funnit föga utom en blank spegel av vatten som tycks fortgå i all evighet.

Sjudandeoceanen: I norr ligger den brutalaste om inte mest fruktade av oceanerna. Den Sjudandeoceanen syns på långt håll i form av rasande stormbyar och vilda vågor. Det har spekulerats mer än en gång att det är här, i de evigt stormande landen, som Sjuårsstormarna föds.

Går det att segla världen runt?
Nej, det är ingen som har seglat runt världen som Tundlaheim är belägen i. Faktum är att den allmänna åskådningen på världen är att den skulle vara platt. Till exempel är stjärnhimlen konstant i The Tundlaheim Saga, det vill säga den ändras inte med åstiderna.

Hur tänker havens folk kring Bråhall?
Förutom de fyra oceanerna är det få vatten som är så fruktade som Bråhall. Skepp som seglar över denna bottenlösa avgrund tycks inte allt för sällan gå i kvav. Detta har gjort att skepp normalt sett seglar inom synhåll från land när de ska ta sig över "Gapet" som skiljer Hinside-Lôr från Mandrak. Tundlabarn är generellt de enda som inte fruktar Bråhalls vatten.
Detta beror hurusom inte på att Tundlabarnsskepp på något sätt skulle vara säkrare än några andra där, det bottnar istället i tron på att Bråhall utgör havsguden Heidmars domäner och att den som sjunker där kallas till ärofylld tjänstgöring i gudens egna salar.