Friankarnas historia

Massakern vid Högvallen stävjar Bjärkes uppror mot Mandrak men blir en katalysator för många att lämna rikena bakom sig. I Damméro formas piratrörelsen Friankarna från upproriska fiskare och med stöd utav Askhems regent "Jarl Tavin Stannard".

En del friankare bryter sig loss från Friankarordern för att grunda "Havsulvarna", en fraktion pirater som ville fokusera mindre på idealen och mer på profiten än Friankarnas. Detta skapar konflikter och sporadiska sjöslag mellan de två grupperna.

Askimér rensas på Friankare utav Damméros gemensamma örlogsflotta efter det att Jarlerna tröttnat på Sältekrornans eviga tjat om laglöshet i Askhem. Friankarordern omorganiserar sig och börjar att undvika större bosättningar för att inte dra åt sig jarlarnas blickar.

Dimslöjans syskonskap firar tjugo år av framgångar, vilket resulterar i en kraftig ökning av pirater i övriga Nivaris. Detta markerar starten för vad historikerna ska komma att kalla “Piraternas gyllene ålder”

Krisen i Dimslöjans syskonskap börjar när vissa besättningar, inklusive friankare, börjar bryta mot principerna i pakten. Detta leder till ökad spänning mellan de olika grupperna.

Friankarordern gör ett framgångsrikt försök att återuppliva Dimslöjans syskonskap, vilket resulterar i en tillfällig period av stabilitet och samarbete mellan de kvarvarande friankarbesättningarna och Tundlabarnen.

Dimslöjans syskonskap kollapsar slutgiltigt på grund av interna stridigheter och provokationer från Mandrak. Friankarordern drar sig tillbaka till sina ursprungliga territorier.

Friankarordern utropas som en prioriterad fiende till det expanderande riket Mandrak. Detta leder till början på flera decennier av strider och konflikter dem emmelan.

Efter att ha lider stora förluster i kriget om Pärlemoöarna, och utan stöd från Tundlabarnen, börjar Friankarna aktivt dra sig tillbaka från striderna mot Mandrak. Denna tillbakadragning leder till minskad aktivitet och makt för Friankarna de kommande åren.

Fem friankarskepp under ledning av kapten Blyfot upprättar en ny pakt, kallad Havets syskonskap.

Flera friankarbesättningar ingår en allians med en rebellgrupp i Mandrak, vilket ökar deras förmåga att motstå Mandraks piratjägare.

Efter flera decennier av återuppbyggnad, har Friankarna återigen blivit en betydande sjömakt, många i samarbete under namnet “de Förenade Friankarna”. De börjar utforska och erövra nya jaktmarker, vilket leder till en ny period av framgång.

En stor flodvåg ödelägger stora delar av Vispera och tvingar Friankarna att lämna ön. Detta leder till en period av omgruppering och nya maktstrukturer inom rörelsen.

Ett litet men framstående antal Friankare konverterar till Aowla, den väst-falliska Fiskgudinnans kult, en religiös rörelse som växer fram bland sjöfarare. Denna rörelse bidrar till att öka sammanhållningen mellan besättningar.

Under en stark storm förliser en flotta av Friankare, däribland de legendariske Kapten Liam Långskank, vilket leder till en period av kris och politisk omgruppering bland Friankarna.

Tundlabarnsskepp syns åter invid kontinenten. Efter att ha levt isolerade på Kovbard under två generationer återvänder åter ättlingar från de överlevande tundlabarn som inte deltog vid striderna om Pärlemoöarna till kontinenten. Vissa av dem tar tidigt upp vänskapsband med friankarna igen.

Under ledning av kapten Siggi Blåtand lyckas Friankarna återigen etablera en bas på ön Vispera, som har återhämtat sig från flodvågen. Denna nya bas ska komma att spela en central roll i det enighetsarbete Siggi påbörjat.

Kapten Siggi Blåtand och Kapten Felicia Svarte tar hjälp av sin kamrat Gelik Gudshörde och grundar “Pirater förenade samfällighet för inre samfälligheter” - i folkmun kallat “Samfälligheten”.

En fraktion av Friankarna under ledning av Kapten Bernard “Benbrott” Brewer ogillar den växande inblandningen av Tundlabarn och väljer att bryta med Samfälligheten för att segla sina egna vägar. Denna splittring leder till en period av interna konflikter.

På grund av ökad tryck från Mandrak och andra fiender, börjar friankarna omlokalisera sin huvudsakliga verksamhet till mer avlägsna och svårtillgängliga öar och väldolda frihamnar. Deras aktiviteter blir mer hemlighetsfulla och deras kultur blir mer isolerad.

Mandrak avsätter allt större summor i sin budget för att underhålla en enorm piratjägarflotta. Scoutskepp finkammar havens alla hörn i jakt på mål för anfall, inte bara drakiska vatten.

Under året infiltreras Friankarnas bas på Bilencia av drakiska agenter. Kapten Bernard “Benbrott” Brewer och de flesta av hans anhängare tillfångatas och avrättas. Denna händelse förstärker de kvarvarande Friankarnas vilja att ena sig mot Mandrak.

Friankarna hittar en ny allierad i en havsfarande stam från Hinside-Fall som nyligen har kommit i konflikt med Mandrak. Denna allians ger Friankarna tillgång till nya resurser och kunskaper.

Samfälligheten, drivna av kodexhållaren Kapten Siggi Blåtand, trappar upp sin kamp mot Mandrak. Många Friankarskepp gör räder mot små Drakiska byar och utmanar öppet piratjägarna på sina egna vatten. Detta lär endast vara möjligt tack vare Siggis kontakter i “Rödroshamn” i nordöstra Mandrak.

Efter kapten Me Lu's framgångar och popularitet bland Friankarna, blir hon utsedd till Kodexhållarens ställföreträdare. Rödroshamn växer till en allt mer populär frihamn.

Kapten Siggi Blåtand och kapten Felicia Svarte tillfångatas under en räd mot Bahiro del Globe. De hängs offentligt i hamnen, ett hårt slag för samfälligheten. Dessutom är orginalkodexen: Frinakarnas Gryning, förlorad igen. Kort därefter bränner landsmoderns piratjägarflotta Rödroshamn, den enda stora frihamnen i drakiska vatten. Detta ger upphov till en "inkvisition" där ett fåtal brutala men trovärdiga kapten väljs ut att besöka alla frihamnar och hålla förhör med kaptener som huserar där i jakt på spioner inom rörelsen. I Norra Damméro piskar Jarlen i Hjartryk, Signe af Hîrd upp hat mot piraterna då hon beskyller dem för en förbannelse som lär ha drabbat en av Hjartryks närliggande byar.

Juana Kimran, en släkting till Mandrak Landsmoder tillfångatas av pirater och ska offras vid Altarstenen i Rýrom hon lär sig dock för första gången om sina föräldrar, Siggi Blåtand och Felicia Svarte och när en drakisk spion ska frita henne väljer hon att följa i sina föräldrars spår och tar upp den svarta fanan. Hon avrättar spionen istället för att följa med denne. Friankarna, i samarbete med Zorostria och jarlarna i mellersta och södra Damméro belägrar Hjartryk för att störta Signe af Hîrd. De understödjer upprorsgruppen “Hjartryks hjältar” och Signe avsätts slutligen. Segern blir dock kortlivad när Zorostria tar tillfället i akt att lägga beslag på hela Hissnafjorden och inleda ett krig med Mandrak. Samtidigt som detta skadar Friankarna ska det på sikt ge alla havens pirater mer utrymmen när Landsmodern tvingas överge sin direkta jakt på pirater och fokusera på kriget.

Friankarna bjuds in till “Damfajar” i Askimér, köpingen som nu står under Sjöormarnas kontroll. Den lôriska seden förespråkar att fiender festar som vänner innan de inleder en blodsfejd. Därefter vidtar ett blodigt och fruktansvärt krig som går mycket dåligt för friankarna. Zebastien Kloier på Misericord träder fram med den förlorade Kodexen “Frianakarnas Gryning” och grundar en ny Friankarorganisation, “De Edsvurna”, i ett hopp att rensa ut korruptionen som lett till kriget med Sjöormarna. Ett avtal nås med Sjöormarna och de Edsvurna ställer sig på deras sida i kampen att utkräva hämnd från de som fortsatt stödjer Me Lus svek. Under en edsrit i Askimérs herresäte kommer det fram att Jarl Stannard ämnat att låta sin stad, Askimér, tillfalla Friankarordern. Me Lu, förs till Sjöormarna men avrättas utav Edin, Stormfruns vildsinta styrman, innan hon hunnit besvara några frågor.

De zorostriska furstarnas skaror slaktas i ett sjöslag i Hissnafjorden då de visar sig vara våldsamt utklassade av den Zorostriska flottan. Många av de Friankare som anslutit sig dör eller tillfångatas under slaget. Askimér köps loss från Sjöormen som återvänder hem efter att blodsfejden är avslutad. Dock inte utan att först tömma staden på allt flyttbart av värde likväl som en stor del av dess befolkning i form av slavar. Det börjar viskas om en piratnation styrd från Friankarsätet Askimér. John Anckarklo väljs som ståthållare för staden. Sältekronan i Dalmascá gifter sig med Mandraks Landsmoders dotter, men edsvurna pirater iscensätter en vågad kupp under bröllopsfesten som lämnar mängder av gäster förgiftade och döda, däribland bruden. Detta stoppar dock inte Sältekronans planer på att slå sig fri från Damméro utan leder istället till ett vendetta mellan Sältekronan och Friankarna. Snart börjar graliska skepp att terrorisera vattnen utanför Askhems kust.